Sara

Gårdagen va en dag som jag hade klarat mig utan.
Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva för jag är otroligt förvirrat och ledsen och chockad. Jag förstår helt enkelt inte hur det kunde gå så här långt, jag förstår inte hur man kan bete sig så jävla illa emot den man älskar. Att kunna vara så jävla elak och säga så förbannat elaka saker, att se den man älskar i ögonen och säga det jag fick höra igår. Jag fattar inte hur i helvete man kan göra en sån sak, att man inte själv förstår att det är fel att det är elakt och kränkande. Egentligen är det jag som borde vara arg och sur och skrika elaka saker emot den andre, det borde vara jag eftersom det var du som gjorde fel, inte jag! Det va du som trängde dig in i mitt privata, lästa det privataste jag har, och sedan dömer mig för någonting som hände innan oss, någonting som inte har någonting med oss att göra.
Nej jag kan inte förlåta dig för det du gjorde, inte än. Det är så fruktansvärt elakt och jag tror inte ens du förstår vad du har gjort, vad du har sagt. Jag har aldrig varit så här elak emot dig, aldrig! Jag skulle aldrig kunna säga dom saker du sa till mig. Jag är så fruktansvärt sårad över det du har gjort.
Fyfan...