Sara

Det är väl lätt att prata om känslor, eller hur!? Det har väl aldrig varit ett problem att blotta sitt innersta, betätta exakt vad som finna i tankarna? Jag har extremt svårt att prata om känslor och gör inte det med någon, inte ens Sandra. Har hört att det är ett problem med mig, att jag aldrig berättar vad jag känner, men jag har blivit uppfostrad så här, vi pratade aldrig om vad vi kände och tänkte på. Man kan inte lära en gammal hund att sitta och ju mer man försöker ju mer frustrerad blir man, samma med mig I guess. Tror nog innerst inne att det va därför det tog slut mellan mig och Kim, för att jag inte berättade vad jag tyckte var fel, eller vad han gjorde fel. Men jag har svårt för det, inte ens efter 5års vännskap och 3 års förhållande ville jag berätta vad jag tänkte på.. Är det fel på mig? Jag tror det, men jag är så här, det är inget jag kan ändra på, jag kommer aldrig öppna upp mig själv och berätta mina hemligheter och jag kommer nog aldrig att visa mina innersta känslor heller. Thats it. Det spelar ingen roll hur mycket någon tjatar på mig och ju mer folk tjatar dessto hårdare sluter jag mitt skal. Tror allt det här handlar om att jag inte vill bli sårad heller, jag vill inte låta någon komma mig för nära in på livet, för ju mindre dom känner mig, ju mindre kan om såra mig sen. Bra strategi, eller hur!?
Jag kanske måste skaffa mig en psykolig som kan förklara för mig varför jag håller på så här och hur jag kan sluta och öppna upp mig för mina med människor. Men det är lättare att spela ett spel...